*titel uttänkes*

Idag sitter jag och botaniserar i den eminenta skriften The History of English av Bengt Odenstedt.

Boken är en hel räcka av aha-upplevelser. Nu FÖRSTÅR jag hur engelskan har utvecklats genom tiderna. Från att ha varit en saxisk dialekt till dagens latin-fransk-normandisk-skandinavisk-saxiskt blandspråk och med såklart massor av egna innovationer.

Smakprov på olika engelska, Lukas kapitel 15. Den förlorade sonen.

Old English 700-1066

11: He cwæð: soðlice sum man hæfde twegen suna.
12: þa cwæð se yldra to his fæder; Fæder. syle me minne dæl minre æhte þe me to gebyreð: þa dælde he him his æhte;
13: þa æfter feawa dagum ealle his þing gegaderude se gingra sunu: and ferde wræclice on feorlen rice.

Middle English 1066-1500

15:11 And he seide, A man hadde twei sones;
15:12 and the yonger of hem seide to the fadir, Fadir, yyue me the porcioun of catel, that fallith to me. And he departide to hem the catel.
15:13 And not aftir many daies, whanne alle thingis weren gederid togider, the yonger sone wente forth in pilgrymage in to a fer cuntre; and there he wastide hise goodis in lyuynge lecherously.

Följande har jag definitivt lärt mig: engelska ord som slutar på -e, där uttalas den första vokalen i ordet långt.
T.ex. give uttalas gi:v och fordom yi:v.

Engelska är världens coolaste & mest unika språk på det viset att engelskan har bytt personliga pronomen.
Old English
he "he" - heo "she" - hit "it" - hie "they".
P.g.a. skandinaviskt inflytande ändrades hie -> they o.s.v.

—-

Detta är skoj, jämföra engelska med nederländska. Här syns engelskans rötter än!

15:11 En Hij zeide: Een zeker mens had twee zonen.

15:12 En de jongste van hen zeide tot den vader: Vader, geef mij het deel des goeds, dat mij toekomt. En hij deelde hun het goed.

15:13 En niet vele dagen daarna, de jongste zoon, alles bijeenvergaderd hebbende, is weggereisd in een ver gelegen land, en heeft aldaar zijn goed doorgebracht, levende overdadiglijk.

Jag försöker hitta Lukas evangelium även på plattyska.

Voila! Lukas på Plautdietsch. http://www.biblegateway.com/passage/?search=Luke%2015%20;&version=56;

11 En hee saed to an: "En jewessa Maun haud twee Saens.

12 En dee jinjra saed to sien Foda: ‘Foda, jeff mie daut Poat fonn daut Hab en Goot daut mient es.’ En hee deeld an sien Hab en Goot enn.

13 Korts no daem pakt dee jinjsta Saen aul sien Goot toop en reisd aewa Launt, wiet auf, en febrocht doa sien Goot derch wilet Laewe.

T.o.m. pluralformen på saens "söner" stämmer överens med Middle English.
Middle English: A man hadde twei sones
Plattyska: En Maun haud twee Saens
Middle English: Fadir, yyue me (uttalas yi:ff mi)
Plattyska: Foda, jeff mie

Längden på vokaler verkar stämma helt perfekt. hadde = haud (minns regeln att -e i slutet på engelska ord indikerar att första vokalen uttalas långt).

Plattyska är alltså ruskigt likt engelska. Platttyska är helt enkelt saxiska, och saxiska är som bekant ursprunget till engelska.

—–

Någon aspekt till.

Ordet för son skrevs på Middle English som sone. Och -e i slutet indikerar vad? Jo, lång vokal. Uttalas so:n

Jämför nederländska zoon och plattyska (uppenbarligen) Saen. Lång vokal!

Middle English: the yongest sone /the yonger sone
Plattyska: dee jinjsta Saen / dee jijnra Saen
Nederländska: de jongste zoon / de jonger zoon

Hmm…hur passar Olde English in i detta?
Old English: man hæfde twegen suna
Old English verkar köra med urgamla germanska ändelser. Frågan blir då: har det skett en parallell utveckling mot samma ljud & ändelser i Middle English och Plattyska? Måste läsa på.

—-

Jag ber om ursäkt ifall denna blogg verkar rörig. Har bara så många tankar under pannan som bubblar fram vilt.

—

Jag måste såklart läsa på. Wikipedia till att börja med.

http://en.wikipedia.org/wiki/East_Low_Saxon East Low Saxon

http://en.wikipedia.org/wiki/Plautdietsch Plautdietsch